Idag är det tre år sedan min hjälte försvann. Kan inte förstå att det redan har gått tre år sedan min älskade morfar förlorade sin camp mot cancern. Det blir fan aldrig lättare, man lär sig bara att leva med den här jävla saknaden. Önskar verkligen att han kunde se mig nu, han skulle varit så stolt. Morfar och mormor har alltid varit mina största fans, och alltid stöttat mig i alla mina beslut. Finns så mycket jag skulle vilja berätta för morfar. Men jag vet iallafall att jag har min alldeles egna skyddsängel där uppe i himmlen. Jag saknar dig morfar, vissa sår kan inte ens tiden läka.